Idag skriver jag om det tunga ämnet som handlar om olyckor och självmord på järnvägen på SvD.se. Jag vet att det finns dem som anser att detta ämne inte ska uppmärksammas i media men jag har valt att göra det för att jag tycker att frågan är av stor relevans. Mitt främsta syfte med artikeln är i första hand att lyfta denna tabubelagda fråga. Varje liv som kan räddas genom att försvåra och att arbeta förebyggande i trafikmiljön som räddar liv är viktigt . Jag vill också uppmuntra tågoperatörer att informera sina resenärer om vad som skett när det inträffar en olycka på spåret och för att ge människor förståelse för att räddningsarbetet tar tid.
Idag får vi resenärer oftast bra och tydlig information när en växel är trasigt, om vi har ett långsamt godståg framför oss eller om ett signalfel uppstår. Men när en olycka sker är det helt tyst. Jag tycker man även bör informera om att en olycka skett för att öka acceptansen för de förseningar som uppstår. Men orsaken till olyckan bör givetvis inte förmedlas.