I september och oktober ägnas mycket tid i Riksdagen åt att skriva motioner. När man sitter i oppositionsställning är motioner ett bra verktyg för att lägga fram förslag i Riksdagen, även om de flesta motioner avslås. Men motioner är inget bra mått på flit och engagemang, eftersom det är en mycket liten del av riksdagsuppdraget.
Tyvärr använder många tidningar antalet motioner som ett mått på riksdagsledamöters flit. Ett sådant mått är däremot missvisandet. Den allmänna motionsperioden 2012 startade den 18 september och avslutas den 5 oktober. Det innebär att perioden som ”mäter” riksdagsledamöters flit omfattar drygt 17 dagar av årets 365. Årligen läggs mellan 3000-5000 motioner och riksdagen säger ja till drygt 0,5 % av dem.
För oppositionen är motioner ett viktigt verktyg för att lägga fram alternativa förslag till regeringens politik. Men för oss i alliansen, som har våra partivänner i regeringen, finns det många andra sätt att påverka, exempelvis genom direktkontakt med berörd minister.
Istället för att vara ett mått på flit bör motioner ses som ett verktyg för att lyfta fram hjärtefrågor eller frågor som man är rädd ska glömmas bort på dagordningen och som inte är med i den dagliga politiska debatten. Jag har två frågor som jag brukar väcka vid den allmänna motionsperioden. Den som ligger mig närmst om hjärtat är frågan om ålderskrav på blivande adoptivföräldrar. En annan fråga som jag väljer att lyfta är rätten att bestämma om metallerna i sin egen kropp när man en gång avlider och kanske begärt kremering. Jag motionerar om dessa frågor för att jag inte vill att de ska falla bort från dagordningen. Min önskan är givetvis att man oavsett parti tar åt sig av förslagen. I exemplet rätten till metaller i kroppen så har berört utskott inväntat att regeringen skall komma med en proposition. Tyvärr utelämnar den propositionen frågan som jag motionerar om, så här finns stort utrymme för Riksdagen att ta initiativ.
Jag kommer säkert att få möta mothugg nu när jag skriver att motioner inte är ett bra mått på aktivitet och när jag ger media en släng av sleven för att de tar den enklaste vägen att granska vad vi riksdagsledamöter gör. Jag tycker att det är viktigt för demokratin att media följer upp, granskar och bedömer vad politiken gör och innehåller. Men man får inte ta den enkla vägen och nöja sig med att skriva om vad som görs under motionsperioden. Motioner som blir kopierade år från år är inget bra mått på vad man gör för länet och landet i sitt uppdrag.
Nu vet jag att det finns mängder av ambitiösa och energiska ledamöter men lika väl som man vet det, så kanske en och annan blir upphöjd för att man skriver många motioner men i övrigt under året kanske det inte händer så mycket.