Idag är det exakt 67 år sedan omvärlden fick vetskap om vad tolv år av nazistiskt styre hade åstadkommit. Den 27 januari 1945 befriades de överlevande från ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger, Auschwitz.
Jag var och besökte Auschwitz – Birkenau för en kort tid sedan. Att få se detta helvete som människor fick leva i och möta en vidrig död var ett av de starkaste intryck jag någonsin varit med om. Efter besöket orkar jag inte längre se filmen Schindlers list då filmens intryck blir så mycket starkare när jag nu vet att det inte förekommer några överdrifter. Det vidrigheter som filmen skildrar har faktiskt hänt i verkligheten. Jag skulle önska att alla människor fick möjlighet att besöka dessa vidriga anläggningar. Det ger kunskap som främlingsfientliga krafter fortfarande inte fått in i sina skallar.
50 år efter befrielsen från Auschwitz beslutade Sverige att utse den 27 januari till nationell minnesdag. År 2005 deklarerade FN:s generalförsamling dagen som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Kofi Annan som då var FN:s generalsekreterare kallade dagen ” en viktig påminnelse om de universella lärdomarna från Förintelsen, en unik ondska vars minne inte får förpassas till det förgångna och glömda”.
Av dem som överlevt Förintelsen har många ägnat sina liv åt att dela med sig av sina hemska minnen och erfarenheter. De har varit och är en viktig brygga mellan nu och då. Men ju längre ifrån vi kommer 1945 ju färre personer finns kvar vid liv för att berätta om nazisternas systematiska folkmord. När de överlevande nu går ur tiden riskerar värdefull kunskap att försvinna. Instiftandet av denna minnesdag är därför ett viktigt inslag för att påminna framtida generationer om vad som hänt och inte förpassa dem in i glömska. Förintelsen bestod inte av EN galen person, utan organiserades av många välutbildade västerländska män. Det är många som ställt sig frågan hur detta kunde hända i ett sådant välutvecklat land? Det är viktigt att vi inte glömmer omständigheterna bakom massmorden och för kunskapen vidare till nästa generationer i hopp om att förebygga liknande händelser i framtiden.
Förintelsen är ett mycket skrämmande exempel på vad som kan hända om vi inte håller liv i debatten om demokrati och människors lika värde. Cirka 6 miljoner judar dog under Förintelsen, även romer och polacker utsattes för folkmord på grund av rasistiska åsikter. Utöver folkmorden förföljdes, fängslades och dödades miljontals andra människor bland annat på grund av deras sexuella läggning eller funktionshinder.
Historier från åren 1939 till 1945 måste fortsätta att leva även om dess berättare inte gör det!