I slutet av förra veckan var jag på en resa till Pajala och Kiruna för att studera deras spännande utveckling. Det är fascinerande att se att en kommun som Pajala som under många år lidit av befolkningsminskning och ständigt försämrade förutsättningar nu är i ett helt annat läge med helt andra problem. Idag har de exempelvis en akut bostadsbrist för det är så många som får arbete i de nya gruvprojekten som är guld värt för landet som helthet men givetvis också för kommunerna
De som tänker starta gruvan räknar med en produktion av cirka 5 miljoner ton järnmalm redan om två år. De vill då transportera detta till Narvik men det finns idag inget riktigt realistiskt sätt att transportera malmen. Vad skall man göra åt det? Är det samhällets ansvar att ordna infrastrukturen när ett företag vill etablera sig på en plats eller finns det andra lösningar. De alternativ på transportlösningar som diskuteras är att man bygger en väg för anslutning till Malmbanan för cirka 1,5 miljarder kronor, eller en järnväg för cirka 5-6 miljarder.
Nu pågår Trafikverkets kapacitetsutredning som säkert kommer att ta upp denna fråga. Även politiskt kommer ju frågan att väldigt snart bli aktuell eftersom det dels är bråttom med beslut men också för att regeringen skall presentera de nya förslagen på infrastruktursatsningar för de kommande tolv åren.
Det är också intressant att se att kreativiteten flödar i norra Sverige. De har också arbetat fram ett förslag att olika intressenter själva bygger en del av vägen som skulle innebära att de tar på sig en kostnad på cirka 400 miljoner kronor och bygger den delen som en enskild väg. De finansierar sedan vägen genom att gruvbolaget betalar en avgift när de trafikerar. Intressant tanke.
Att besöka LKAB och Kiruna är alltid lika spännande. Det är hissnande resultat som LKAB levererar. Förra året hade de en vinst på i storleksordningen 15 miljarder kronor.
Deras enorma tillväxt innebär också problem, Malmbanan har kapacitetsproblem när järnmalmen skall transporteras till Narvik. Det kanske mest omtalade problemet är att man måste flytta Kiruna för att det idag börjar bli sprickbildningar där man tidigare dragit fram med gruvschakten.
Detta med att flytta staden är nog ett större problem än vad många idag inser. Det är en sak att riva hus och bygga upp dem igen lite längre bort men att få samhällsservice, affärer, och allt som ett samhälle behöver att fungera under en flyttperiod på kanske 20 år är inte enkel.
Jag är övertygad om att vi kommer att få höra mer om dessa möjligheter och problem framöver.