Igår utsåg regeringen äntligen en utredare som ska se över vissa frågor på begravningsområdet. Detta är mycket roligt att höra eftersom jag länge drivit frågan om rätten till att bestämma om metaller i kroppen. Detta har jag inte minst påtalat i ett flertal motioner, nu senast höst 2012, som finns att läsa på riksdagen.se
Årligen grävs mer än 22 ton metall, ofta Titan, ner på våra svenska kyrkogårdar. Metallerna placeras oftast under någons kista där jordbegravning sker, separerade från urnan och stoftet, helt utan vetskap för den som köpt en grav där jordbegravning ska ske. Att man då använder denna gravplats till att fungera som dumpningsplats för metallskrot är allt annat än förenligt med etiska och miljömässiga skäl. Jag har därför under en längre tid försökt att få till en förändring i begravningslagen för att ta hänsyn till etiska och miljömässiga aspekter samt den avlidens önskan. Igår kom det glädjande beskedet att regeringen nu äntligen tillsatt en utredning för att göra lagen mer miljömässig och flexibel. Utredaren ska bland annat föreslå vad som bör göras med de över 22 ton metaller som varje år blir över vid kremering. Utöver det ska utredaren lämna förslag till hur prövningen av eventuella nya begängelsemetoder utöver jordfästning och kremering ska gå till.
Det är alltid roligt att se resultat av idogt arbete. Det är oerhört roligt när de frågor man kämpat för kommer upp på agendan.