Kvällens Rapportsändning tog glädjande nog upp problemet med metaller i kroppen vid kremation.
Att det glädjer mig beror på att det har känts som en ökenvandring under många år med denna fråga, alla partier har röstat emot mitt förslag.
Jag har agerat i Riksdagen i stort sett varje år sedan 2005 för att få till en lagändring vad gäller möjligheten att ta tillvara metaller vid kremation, nu äntligen verkar bollen kommit i rullning.
Visst är det märkligt att man kan donera sina organ när man dör men man kan inte låta metallerna återvinnas.
De flesta vet nog att metallerna som blir kvar efter en person vid kremation grävs ner på kyrkogården, men få vet var.
Man gräver nämligen ofta ner skrotlådorna under någons öppna grav där det skall jordfästas en kista.
Om man nu inte får återvinna metallerna utan man hävdar att de tillhör kroppen och därmed skall grävas ner i vigd jord, hur kan man då anse att man kan tillåta att de i ”lönndom” grävs ner under någons familjegrav.
Att köpa gravplats och jordfästa en anhörig i graven och inte ha vetskapen om att man får en skrothög på ”köpet” som man lagt under kistan, kan inte kännas rätt.
I flera andra länder låter man metallerna återvinnas och pengarna för detta går till någon hjälporganisation, bra tycker jag.
Hur som helst, alla partier har varje år röstat ner mitt förslag att man skall kunna återvinna metaller i kroppen,
Nu börjar jag känna att droppen har urholkat stenen så frågan kan få sin lösning och förnuftet segrar.
Jag har skrivit om denna fråga tidigare på bloggen så ni kan söka fler inlägg om frågan intresserar er
Läs gärna en av mina motioner genom åren i frågan här